No way baby, let’s go

Det är så lustigt det här med tiden. När jag var yngre brukade jag tänka att tiden var rund, kanske oändlig, två två ändar av samma cirkel skulle alltid sluta samman så det gjorde inget att den gick – allt skulle komma tillbaka till mig.

Så är det inte. Inte nu. Det är obehagligt att tänka, så helst låter jag timmarna rusa iväg utan att ta kommando över dem. De rinner mellan fingrarna, som någon slags slimeleksak som man trodde sig behärska från början. Men så står man där, och ingenting finns kvar. Det spelar ingen roll om man tar steget ut eller trostigt stannar kvar, allt kommer vara borta. Jag valde sedan länge.

av anna

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s