på min gata i stan

en parant dam hävdar sig gång på gång vid bordet nästintill mitt. hon sörplar te och riktar en möblemangmonolog mot sin obekväma dotter, raspar runt om de ’antika’ trästolarna på kafét så att ytspänningen i min kaffekopp rubbas.

från radion hörs en flamsande doris day förmedla allmän meningslöshet om hur glad man borde vara då det finns småfåglar och en regnbåge utanför fönstret.

damen slickar sina rynkiga läppar lena och upplever bitterljuva vågsvall av nostalgi. drömmar om vintern, om vidsträckt is, om enkla trästolar i gårdsfarstun. hennes ögon glänser som två intetsägande maneter. en spänstig tårdroppe frigör sig och blöter ner.

jag vandrar från överklassens Highgate ner till Archway och ser en mamma vråla högt och putta ner sin lilla son på marken i hetsk irritation. här finns inga kvittrande småfåglar, ingen trolsk nostalgi och doris day går en omväg runt stationen för att undvika ett par beniga crackheads. några befläckade duvor rör om i rännstensskiten, det är allt.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s