nya lekar

Astoria, Queens, 2013

Rastlösheten griper tag i svaga handleder och kväver ambition till grusig sömn. Vad ska jag med en kropp till. Armar och ben släpar i diket längs med krökta sidogator och jag imiterar förtryckta minspel i halvmörkret. Du ser inte när månen rullar ut sin fjälliga tunga utmed älven. Kanske är jag galningen med tunga skor och uppfläkta tankar.

Moln står som mörka städer runtomkring oss. Kan du inte försvinna i deras ihålighet.

Advertisements

februari 13

double exposurenär galenskapen tar vid, sprider sin doft av nattlig snö och jord. jag springer runt i mullvadens tunnlar långt inne i hjärnsmeten, en kletig vettvilling. vad ska det bli av allting? alla avhuggna trådar. jag kan börja på nytt, åka långt eller återvända hem.

waiting around to die

Jag är en sprattelgubbe, en krakel spektakel, hänger och slänger fastän en till synes skör tråd ständigt tycks hålla min nacke upprätt. Tiden och blodet springer bort från mina fötter och jag kom försent till den här hösten. Jag hade en plan, omsatte den i praktiken men glömde bort att göra avkall på det som inte längre angår mig.

Folk talar om att förlora kontrollen men hur vet man. Hur skulle jag kunna veta. Det behärskade lugnet försätts allt oftare av vansinnet med det förståeende leendet, det som sakta sipprar in genom varje por. Så jag blundar och tar mig över de glatta övergångsställena i sidled, krackelerad utvärtes och invärtes. Tänderna är kalla bakom tungan och varje dag öppnar jag och stänger samma dörrar utan att veta varför.

 

Baby, it’s cold outside

Ett år sedan:

Vi drack årets första glögg på en sidogata till Edgware Road och bartendern spelade nån gammal göteborgslåt och vi skrattade åt de två kosmos som balanserade  ovanpå varandra samtidigt. Ett vulgärt julpynt vällde fram i lyxvaruhuset där jag arbetade och vi kunde bara sitta tio minuter vid Primrose Hill och kolla på den dimtäta utsikten innan det blev för kallt. Vi bakade lussebullar med för mycket engelsk jäst i och jag spydde bakom en soptunna i Archway efter två koppar av Sainsbury’s egna mulled wine. Vi fick besök från Sverige och en ensam adventsljusstake att sätta i bortvänt fönster i vår kalla enrumslägenhet. Jag lyssnade på halvtacky jullåtar av Dolly Parton och promenerade till Muswell Hill och köpte julpynt och stearinljus i en alldeles för dyr butik och kände tillfredsställelse av den ovanliga sorten. Vi trotsade kylan på uteserveringar i Marylebone eller Highgate där vi lade våra sista pengar på hot toddy och gatumusikanten i Covent garden som var ex-heroinist satte på sin gatukatt Bob en stickad halsduk. Vi sade oss själva att det var viktigt att kolla julkalendern på Svt Play varje morgon och när vi fick julkort från vår lokala indiska take awayrestaurang var lyckan som störst.

marylebone

vad är svenskhet?

vem skulle vilja förknippas med SDs tolkning (illustrerad i den här videon) av svenskhet och Sverige? vilka är dessa svenska värderingar som Almqvist slänger omkring sig men inte förtydligar? för de enda budskap som når fram till mig, tyngda av en förlamande trångsynthet, tycks förmedla hat, ignorans och ett förakt gentemot allting som är det minsta främmande eller annorlunda.

försvunna är de svenska värderingar som jag växte upp med. vad hände med solidariteten, respekten, nyfikenheten inför en kontrastrik omvärld och förmågan att lyssna till andra människors åsikter och berättelser?

om SDs definition av svenskhet fick råda skulle jag vara en total främling i mitt eget land.

girl power

sanna förstorar läpparna ‘för sin egen skull’, ‘men många går till överdrift. jag tycker att det kan se trashigt ut,’ kommenterar hon i DN. hon har också gjort fillers i kindbenen och ska inom en snar framtid omkonstruera näsan hos en kirurg som är ‘jätteduktig på näsor’. den ska vara mjuk istället för rak.

hur definieras ‘för sin egen skull’? har sanna undgått dessa tjatiga skönhetsideal? har hon utvecklats i motsatt riktning och trotsat mallen som infiltrerar de mest kritiskt tänkande människor med en förgörande självbehärskning och som dömer den fria individen till anpassning?

eller efterliknar hon den avreglerade marknadens postfeministiska tolkning av succé och välgång?

tydligen är man mest sig själv då man ser ut och beter sig exakt som normen. sanna säger att man i  stockholm ‘är mån om sitt utseende. alla mina tjejkompisar har gjort något, alltså filler eller liknande. ibland kan fillers i läpparna vara något man gör som en kul tjejgrej, man gör läpparna tillsammans på morgonen och sedan går man ut och shoppar.’

och det är inte särskilt dyrt heller, kostar bara några tusen per gång.

att ständigt kapa/fylla i/suga bort sin kropp är inte ett självständigt val bortkopplat från rådande värderingar. skönhetskirurgi förminskar istället individen till norm under förevändningen att det är ett tecken på frihet, en unik personlighetsmarkör.

man kan fråga sig varför DN understödjer en redan extremt mäktig skönhetsindustri genom att publicera allmänt kontraproduktivt material.