new

yellowstone  patricialeesmith:  patti with bob dylan albums, i’m pretty sure this is circa 1969.

Advertisements

festival 12

vi trängde oss genom människomassan, beslutsamma men slutna i vår förväntan. och sen steg hon fram, lika närvarande och med den mäktigaste rösten. avdomnad av känslor såg jag henne och grät som ett litet barn. fortfarande så mäktig punkterade hon allas kroppar och kröp under skinnet med gloria och spottade ut i luften som en riktig punkmoder. i en egen liten värld dansade vi och månen var en klar lampa över alla festivalens tält, musiken som bränner så att du inte kan stå still. men första gången får inte vara sista, Patti.

en kärleksförklaring

jag återvander ofta till Göteborg, min hemstad och fristad där jag förblir en evig ungdom.

en kväll i vintras var det svartklubb nere vid älven; okända spelningar, ölbiljetter som växel och en skål malplacerad sangria som glimmar rubinrött i ett hörn av lokalen likt en välsmakande feskdamm.

det är en smutsig skönhet, ingen jävla turistattraktion. hamnmystiken som tätnar i kvällsljuset, omhuldar rökare och långtradarrader med sina sluga skuggor.  till väster hugger älvsborgsbron himlen itu med sin jättelika stenkropp och vid dess fot hopas oljetankarna som små grå muterade svampar. mina miljöaktivistföräldrar har en obarmhärtig industriromantiker vid sin barm – Göteborgs fulhet glänser i natten när jag ser min barndoms sentimentala kranar hänga med sina långa halsar i en dyster bugning till havet.

banden börjar spela och bara bringor slås maskulint mot varandra på det ölklibbiga röjargolvet. är det dans eller galenskap? jag gömmer mig bakom två punkare för att inte sugas med och förgöras bland alla dessa amfetaminlika kraftansträngningar.  folket är en salig blandning lösdrivare, rutskjortor, skinheads, föredetta grannar, någons storebror och sammansvurna systrar. atmosfären slår oss alla kamratligt i ansiktet. sen dansar vi till Patti, till ett poetiskt vrål som bränner bort alla forgörande platityder och velande svepskäl i en konstnärlig skärseld.

kön ringlar lång från lokalens enda toalett, så vid en skabbig container säger den göteborgska natten välkommen hem till en ensam pisserska.