things I’m sick of

these images are not *empowering* and no, not even in an ironic sense.

 

Advertisements

girl power

sanna förstorar läpparna ‘för sin egen skull’, ‘men många går till överdrift. jag tycker att det kan se trashigt ut,’ kommenterar hon i DN. hon har också gjort fillers i kindbenen och ska inom en snar framtid omkonstruera näsan hos en kirurg som är ‘jätteduktig på näsor’. den ska vara mjuk istället för rak.

hur definieras ‘för sin egen skull’? har sanna undgått dessa tjatiga skönhetsideal? har hon utvecklats i motsatt riktning och trotsat mallen som infiltrerar de mest kritiskt tänkande människor med en förgörande självbehärskning och som dömer den fria individen till anpassning?

eller efterliknar hon den avreglerade marknadens postfeministiska tolkning av succé och välgång?

tydligen är man mest sig själv då man ser ut och beter sig exakt som normen. sanna säger att man i  stockholm ‘är mån om sitt utseende. alla mina tjejkompisar har gjort något, alltså filler eller liknande. ibland kan fillers i läpparna vara något man gör som en kul tjejgrej, man gör läpparna tillsammans på morgonen och sedan går man ut och shoppar.’

och det är inte särskilt dyrt heller, kostar bara några tusen per gång.

att ständigt kapa/fylla i/suga bort sin kropp är inte ett självständigt val bortkopplat från rådande värderingar. skönhetskirurgi förminskar istället individen till norm under förevändningen att det är ett tecken på frihet, en unik personlighetsmarkör.

man kan fråga sig varför DN understödjer en redan extremt mäktig skönhetsindustri genom att publicera allmänt kontraproduktivt material.

persona

Image

När jag går ut utan smink, i en tyst protest mot idealens herravälde, inser jag hur mycket jag låter mig påverkas av den feminina skönhetskonstruktionen. Jag får ångestkänslor, för som kvinna ska man vara perfekt. Likt många andra har jag blivit manipulerad sedan barnsben och brottas ständigt med min självbild. Den dagliga sminkningen är ett sätt att passa in och samtidigt framträda från mängden. Kanske en oförarglig rutin, men likväl en irriterande påminnelse om min egen otillräcklighet och en upprepad acceptans av den rådande normen.

Vem man är för sig själv och vem man är inför andra. Ångesten är framkallad av kapitalistiska intressen, då min oduglighet är en anledning att ’förbättra’, att klistra på och konsumera. Vad hände med min frihet? Postfeminismen är en hägring, för ännu är kvinnan en fånge i sitt eget otillräckliga skinn och blir ideligen påtvingad ideal styrda av den fria marknaden.

Politiskt sett har den gamla kvinnorörelsens krav förvandlats och anpassats efter den rådande samhällsstrukturen. Idag värderas därför den självständiga, men ypperligt feminina, yrkeskvinnan över de gamla idéerna om frigörelse och jämlikhet. Kvinnan har blivit en investering för dagens privatiserade konsumtionssamhälle och en nyckel till dess fortgång.  Kvinnan har omvandlats från hemmafru till en oberoende individ med egen ekonomi, men hon är fortfarande inte fri, utan tvärtom hårt reglerad av den feminina skönhetskonstruktionen.

Vi måste därför bli medvetna om skönhetsidealens påverkan och egentliga agenda och vägra lyda dess orimliga krav.